Sophias värld

Hus!?

Vi trivs verkligen i vår lägenhet och älskar att bo så centralt som vi gör. Det underlättar mycket i vardagen att ha så nära till allting. Ett par minuters gångväg till gymmet, mataffären och citys butiker. Tio minuter cykel till bådas arbeten. Dagis på vägen till jobb. Men det börjar bli trångt och det lär ju inte bli mindre trångt med ett barn till. Dessutom hade det varit skönt med en liten trädgård där småkillarna kan leka i sommar. Så vi letar hus! Men det känns ganska hopplöst i frågan just nu. Det är liksom alltid något fel. Är det inte läget så är det planlösning, storlek, skick, driftskostnader, pris eller något annat. Att vi bor i en av Sveriges dyraste regioner förenklar ju inte det hela direkt. Att vi är kräsna och inte riktigt vet vad vi ska prioritera eftersom vi inte egentligen vill, men måste, prioritera bort någon faktor om vi ska ha råd gör det ännu svårare att hitta nåt såklart. De krav vi vill att själva huset helst ska uppfylla eller till en kostnad som ryms inom budget går att åstadkomma är att det är ett “friskt” hus utan fuktproblem, är minst 145 kvadratmeter stort, har bra planlösning med minst fyra (helst fem) sovrum, kök, vardagsrum, klädkammare, toalett, badrum, tvättstuga och gärna allrum. Dessutom måste det finnas förvaringsmöjligheter i form av förråd och garage eller källare. Tomten behöver inte vara stor alls och rabatter, buskar, prydnadsdammar etc ryker bort om sådana skulle finnas. Ett trädäck och gräsmatta som rymmer plaspool och sandlåde och lite springyta är fullt tillräckligt. Vi vill gärna undvika ett hus som värms upp med direktverkande el. Det måste finnas bra förskolor och grundskola i närheten. Helst vill vi bo kvar i stan inte längre än fyra km från mitt jobb så att jag kan fortsätta cykla och vi inte behöver en bil till. Alternativt en bit ut där pendlingen dörr till dörr tar högst 30 min inkl dagislämning/hämtning och husets pris tillåter kostnaden det innebär att skaffa en bil till. Utöver detta ska huset kosta högst 4,5 miljoner efter ev nödvändiga renoveringar, gärna mindre än så. Ja ni förstår det är inte lätt att hitta nåt som uppfyller våra önskemål… Men vi tittar vidare och kanske blir vi mer varse om hur vi ska prioritera mellan våra önskemål efterhand som vi tittar på allt fler hus och när vi tröttnat tillrävcligt mycket på att bo i en innerstads trea på 79 kvadratmeter utan egen trädgård med två små barn.

“Jag är bäst!” - nattningsrutiner

Innan jag fick barn hade jag många tankar om hur jag skulle uppfostra mina barn och även hur andra skulle uppfostra sina barn. Nu är jag, vis av egna och andras erfarenhet och av kunskap från litteraturen, betydligt mera ödmjuk i båda fallen… En av sakerna jag minns jag sa var att jag ALDRIG skulle vänja mina barn vid att jag måste vara hos dem till de somnat. Men likväl har jag (eller Kalle) suttit hos Hugo varje kväll åtminstone senaste året. När Hugo var liten bebis fick man ha honom i famnen tills han somnade men sen var det en lång period då man faktiskt kunde lägga ner honom i spjälsängen, säga godnatt och sen gå och killen somnade snabbt själv utan några protester. Oftast sov han sedan natten igenom. Den perioden var ljuvlig! Sen började Hugo på dagis och omställningen medförde viss oro och otrygghetskänsla hos honom som han främst visade vid läggning. Plötsligt blev man tvungen att stanna hos honom tills han somnade. Sedan dess har vi varit fast i det mönstret. En period efter att vi tagit bort långsidan på hans spjälsäng var det som värst då ville han att man skulle ligga hos honom eller åtminstone sitta alldeles intill och hålla en hand på honom, och handen skulle vara placerad på precis rätt ställe också. Det är inte skönt att ligga ihopkrupen i en spjälsäng eller sitta böjd över sängkanten i upp emot en timme. Numera har vi successivt lärt honom att det är ok och tryggt att ligga kvar i sängen själv medan vi sitter kvar på golvet i andra sidan av rummet tills han somnat. Nästa steg blir att sitta utanför rummet men med öppen dörr, och sen att ha dörren på glänt följt av mer stängd. Steg som vi hade hoppats kunna klara av innan lillebror kommer men det är tveksamt om vi hinner det. Det är inte så att det enbart handlar om att vi tycker att det skulle vara skönt med den ökning av egentid det skulle innebära för oss om Hugo klarade av att somna själv utan att jag i likhet med en erfaren barnpsykolog jag nyligen samtalade med anser att det är en ovärderlig gåva att få sina barn att känna sig så trygga att de kan somna själva. Det handlar således inte om att jag tycker att barn ska gråta sig till sömns och därmed somna med en känsla av övergivenhet och otrygghet. Jag varken vill eller skulle klara av att utsätta Hugo för det. Som nattningen ser ut nu är det ren blöja, pyjamas, tandborstning, saga (högst två) i fåtöljen brevid hans säng, Hugo lägger sig i sängen, jag pussar godnatt och sätter mig i andra änden av rummet tills han somnat. Detta kan ta allt från 5 till 90 min men oftast ca 20. Med sig i sängen ska han ha sin vattenflaska, napp och oftast sin Nicke nyfiken mjukis. Dock försöker han slug som han är att förhala det hela på olika vis, det kan vara att han plötsligt kommer på att han vill ha något att äta (vilket han mycket sällan får i det läget) eller att han vill att jag ska sjunga för honom (helst Lille Katt eller Vargasången) vilket jag tycker är ok en stund. Ett annat trick är att kasta av sig täcket om och om igen och försöka få mig till att lägga det på honom igen “-Mamma täcke!”. Det gör jag någon gång men sen får han antingen ta upp det själv eller sova utan täcke. Igår när jag för tredje gången lagt på honom täcket tittarde han på mig, log med hela ansiktet och sa stolt “Jag är bäst!”. Jag kunde inte låta bli att skratta åt min egen “vekhet” och min älskade sons “slughet”. Men nästa försök funkade inte utan han fick dra på sig täcket själv och somnade sen äntligen. Under natten kommer han sedan, säkert 19 av 20 nätter, instampandes till vår säng med kudde, vattenflaska, napp och oftast även Nicke och täcke i famnen. Resten av natten sover han hos oss. Det är möjligt att det hade gått att leda honom tillbaka till hans säng och få honom att somna om där om vi bestämde oss för det men ingen av oss orkar det mitt i natten och vi tycker det är ganska mysigt att ha honom där även om det är på bekostnad av sömnkvalitet då han inte precis ligger stilla när han sover.  Jag hade önskat att han sov fler nätter i sin egen säng men ännu så länge är det inte ett så stort problem att vi orkar eller vill göra något åt det. Kanske blir det annorlunda när lillebror kommit, vi får väl se!

Jätteroligt…!?

Det senaste av alla Hugos påhitt här hemma är att han envisas med att dra ut alla sina leksaksbackar, tömma ut ala (och det är många…) leksakerna i dem på golvet i hans rum och sen stapla själva backarna i varandra och köra runt med dem på flaket på sin trehjuling eller som här på släpet till hans Bobbycar. Jättekul tycker Hugo…men inte hans mamma… ;-)

Syskonkärlek?

Att få syskon är en stor händelse i ett barns liv. En inte helt okomplicerad sådan. Det är ju såklart en händelse som både är positiv och negativ. Inte minst för ett litet barn måste det vara otroligt förvirrande och ambivalent. Känslor av såväl kärlek och stolthet som av hat, avundsjuka och övergivenhet. Som blivande tvåbarns förälder känner jag viss oro inför detta faktum. En oro som jag tror delas av de flesta blivande flerbarnsföräldrar. Hur ska jag kunna älska ett barn till lika mycket? Hur ska syskonet kunna älska sin bror eller syster? Innebär kärleken till det nya barnet att kärleken till det barn jag redan har minskar, tvingas krympa och få mindre utrymme? Kommer mitt barn att känna sig övergivet?  Kommer det kommande barnet alldrig få uppleva samma stora gränslösa kärlek som det första barnet fått uppleva?  Jag hoppas och tror att kärleken är just så…gränslös… och därmed inte minskar av att delas av fler utan istället växer!

Hugo är väldigt förtjust i bebisar och är väldigt intresserad av min  mage så det bådar ju gott iallafall. Han kommer ofta och pussar och klappar på magen och säger saker som “Fin mage mamma”, “bebis där inne” eller “Isak”. Men det är klart det blir ju skillnad när Isak väl kommer till oss och ska stanna för gott. Det kommer ju att innebära att vår tid för Hugo till viss del minskar. Det är oundvikligt. Men det kanske är ok, även för Hugo, så länge han känner sig lika älskad som förr. Så om det nu är som man säger att “kärleken är det enda som växer när man slösar med den” så ska det nog inte bli några större problem… :-)

Isak

Som jag skrivit innan är jag gravid igen. Har precis gått in i den 34e veckan nu, den 26/3 är lillebror beräknad till. För det blir en lillebror och han heter Isak. En del tycker det är konstigt att vi redan nu har bestämt namn och kommer med argumentet “men tänk om han inte ser ut som en isak då”. Jag respekterar deras åsikt och att de inte skulle göra så men har för egen del svårt att förstå resonemanget. För hur ser en Isak ut? Eller en Oskar, Anna, Lisa eller Pelle för den delen? Vi har såklart alla associationer till olika namn utifrån de människor vi mött och de erfarenheter vi har med oss men dessa associationer är ju högst individuella. Det är ju inte så att det finns en personlighet och ett utseende vikt för ett speciellt namn. Vi har valt Isak för att vi tycker det är ett fint namn och ingen av oss har någon negativ association till det namnet. Inte heller har vi någon speciell förebild som heter Isak att associera till utan för oss är Isak just vår lille Isak i magen. Vi hade förhoppningar på att det skulle bli en liten tjej denna gång men så blir det inte. Det känns “tråkigt” men självklart har det egentligen inget med Isak att göra alls. Han är värd att bli älskad för den individ han är, oavsett kön och vi ser fram emot att lära känna honom. Kanske blir det ett tredje barn och kanske blir det en tjej då..

Med Hugo mådde jag väldigt illa mellan ca vecka 6 och vecka 13. Med Isak har jag inte mått illa alls. Istället var jag betydligt tröttare och betydligt hungrigare under samma period. Magen kom betydligt tidigare denna gång och jag har gått upp ett par kilon mer i vikt än med Hugo. Delvis på grund av att jag är lite mer generös mot mig själv denna gång så jag unnar mig lite mer godsaker och jag tränar mindre än under förra graviditeten. Men jag är nog i andras ögon ändå inte speciellt stor, har gått upp 9 kg nu och tränar fortfarande fyra gånger i veckan inkl att jag fortfarande håller pass. Det tänker jag göra så länge det går. Jag märker dock att det är tyngre än med Hugo. Bäckenbotten och bukmusklerna är inte lika starka så Isak ligger längre ner och längre ut känns det som. Trycket neråt är större och jag har mer sammandragningar. Sista veckorna har jag börjat använda ett stödbälte när jag tränar för att avlasta bäckenbotten och det funkar jättebra. Egentligen är bältet tänkt att användas främst vid foglossning men någon sådan har jag tack och lov inte känt av ännu. Med Hugo slapp jag det helt, hoppas på samma sak med Isak.

Isak är en aktiv liten kille där inne som ofta busar runt och sparkar och puttar åt alla håll. Alla kontroller och ultraljud har varit invändningsfria så han tycks ha det bra därinne. I vecka 26 gjorde vi ett 3D/4D ultraljud precis som vi gjorde med Hugo ungefär samma vecka. Undersökningen i sig är ju inte medicinskt nödvändig egentligen utan något vi gjorde utöver de vanliga ultraljuden. Det är otroligt vilka fina bilder man kan få. Han är otroligt söt vår lille Isak och väldigt, väldigt lik sin storebror. Isak har lite mer min näsa och Hugo lite mer Kalles näsa men annars var det som att se Hugo i repris. Se själva! Första bilden är Hugo i v 29+1, de två andra är Isak i v 26+5.

Tags: Graviditet, Hugo, Isak

Vagnar!

Vi har för närvarande fyra vagnar… En Teutonia Spirit S3 som är en kombivagn som först fungerade som liggvagn och nu som sittvagn, man byter bara själva ligg/sittdelen. Vi har varit väldigt nöjda med denna vagn. Vi har dessutom en Babyjogger Performance löpvagn som har rullat många mil med Hugo i längs Limhamnsfältets cykelväg, med mig eller Kalle flåsande bakom. Det är en riktigt bra löpvagn som många elittränande använder. Den tredje vagnen är en MacLaren XL Techno, en bättre modell av en så kallad paraplyvagn. Den var guld värd  när vi var i USA i somras och likaledes när vi är iväg någonstans med bilen och behöver en vagn eftersom den oftast ligger i bilen. Slutligen har vi en Chariot CX syskonvagn (en vagn som går att använda som både vanlig (om än som sådan något klumpig) vagn, cykelvagn och löpvagn) som vi köpte i USA i somras och som står där och väntar på att få åka hem med våra vänner som för närvarande är bosatta i USA. Egentligen skulle de kommit hem i mars men de stannar lite längre än planerat så nu får vi snällt vänta på både dem och vagnen tills i sommar. Men den som väntar på något gott…

När nu lille Isak kommer så är planen att byta ut Teutonian mot en syskonvagn. Alternativet hade varit att skaffa en ståbräda till den som Hugo kan stå på men jag vill hellre ha en riktig syskonvagn. Det ger möjlighet att kunna gå längre sträckor med båda killarna i vagn även när även Hugo är trött och vill vila eller sova. Han sover ju fortfarande på dagen. Förvisso hade vi kunnat använda Charioten till detta men den är väl klumpig när man ska gå i stan och som det ser ut nu kommer vi ju att bo kvar i stan ett tag till eftersom potentiella objekt på husmarknaden inte direkt ramlar in på hög. Dessutom får vi ju inte Charioten förrän i sommar. Sen sticker jag inte under stol med att jag vill ha en syskonvagn just för att jag vill ha en ny vagn, det är roligt med nya prylar! ;-) Det finns lite olika alternativ till syskonvagn men den vi har fastnat för är en Phil and Teds Vibe 2. Svart med röda dynor såklart eftersom rött är min favoritfärg. ;-) Initialt fäller man huvudsitsen helt och sätter syskonsitsen överst. Isak kommer då  att ligga i en babyinsats underst och Hugo sitta på syskonsitsen överst. När Isak sen efter ca fyra- fem månader är stark nog att kunna (halv)sitta i syskonsitsen flyttar man ner den och Isak sitter underst och Hugo sitter överst i den vanliga sitsen. Himla fiffigt eller hur!? ;-) MacLaren vagnen kommer vi att behålla, den kan vara bra vid kortare turer då Hugo kan gå men Isak behöver vagn. Babyjogger löpvagnen vill Kalle egentligen sälja men jag är mer tveksam. Om någon av oss vill löpträna och bara behöver ta ett av barnen med känns det onödigt att ta stora Charioten utan det är betydligt smidigare att ta babyjoggern. Det krävs ju dock en del utrymme att förvara alla vagnar på och det är redan trångt i vårt cykel/vagnförråd och i vår lägenhet. Ett hus med garage är efterlängtat!!!

Det hettas till i sovrummet…

Vårt sovrum har länge varit i behov av en uppfräschning och nu är det på gång. Den gamla 160 cm sängen ska bytas till en 180 cm, så att småkillarna får mer utrymme framöver för det lär de ju lägga beslag på… ;-) Vi har även köppt två nya vita Ikea Malm byråer och en svart glasskiva att lägga på dem. Någon form av klädhållare/ställning att hänga av sina “inte-rena-men-inte-redo-för-tvättkorgen-ännu-kläder” ska införskaffas, kanske byter vi gardiner och vi har för avsikt att sprutlackera sängborden vita och byta hyllan över sängen till en vit istället för i ek samt tillverka en sänggavel. Det hela kommer nog att ta ett tag inann vi är klara men nu är det på g iallafall. Pricken över i:et blir sedan den 40 tums LED tvn som vi har spanat in som ska sitta i sovrummet. Men den får vänta ett tag till, först ska det införskaffas syskonvagn och nytt skötbord (mer om det senare).

Födelsedag och allra käraste Henriettae!

Idag fyller jag år …säg det inte till någon men jag fyller 35… ;-)  Vi firade igår med närmsta familjen och en av mina närmsta väninnor med familj. Som vanligt stod det hemmagjord princesstårta på menyn. Jag fick pengar till min Kitchenaid samt biobiljetter och fina tulpaner. Tack så mycket! Det var en mysig eftermiddag. Idag började jag födelsedagen med 50 min spinning kl 6.30. Ett perfekt att starta sin födelsedag på! :-) På jobb har det rullat på bra idag, nöjd doktor och nöjda patienter! Hugo hämtades på dagis vid fyra och efter en stund hemma mötte vi upp Kalle på Pizza Hut för familjemys. Nåja mys och mys att ha Hugo med sig på restaurang är sällan mysigt. Jag hade dock placerat mig strategiskt längst in så att Kalle fick springa efter “huliganen” när han undersökte varje vrå av restaurangen. ;-) Nu nattar Kalle Hugo och sen väntar lite överbliven tårta från igår!  Mums! Två fina “presenter” har jag dessutom fått idag, ett paket på posten från allra käraste vännen Henriettae, vit choklad som jag älskar, och ett alldeles eget inlägg om mig, i egenskap av hennes bästa vän, på hennes blogg (dock lösenordsskyddat)! Bättre födelsedagspresent kan man knappast få! :-)

Jag och Henriettae nyår 09-10!

Kitchenaid!!!

Snart står det en sådan här i mitt kök! Samlade julklapps och födelsedagsbidrag har nu gjort att jag äntligen efter ett par års suktande får min röda Kitchenaid. Maken påstår att jag inte kommer att använda den så mycket att det egentligen är befogat att köpa en. Det må förvisso vara så att jag, sett till antal bakade bröd och kakor, baserat på hur ofta jag gör sådant, inte kommer att få valuta för pengarna men den är ju så fiiiiiiiin att bara titta på att jag tycker den är värd varenda krona ändå! Den är inte heller den bästa köksassistenten man kan ha men det gör inget det heller av precis samma anledning, den är ju så himla snygg!!! Och eftersom jag nu sannolikt inte kommer att direkt överanvända den gör det ju inget att det inte är den bästa på marknaden… ;-)

Kattflytt

Vi har två Birmakatter på 9,5 år och snart 8 år. De har varit mina sedan de var små kattungar. Jag älskar mina katter och de har varit till stor glädje. Men sedan vi fick barn har vi inte tid och ork att ge dem den uppmärksamhet de behöver. De blir dessutom enormt stressade av Hugos vilda framfart och håller sig olyckligt undan hela dagarna. På kvällen när “herr nattsuddare” äntligen somnat vid nio-tio så kommer de fram och vill kela men då orkar vare sig jag eller Kalle med dem. Dessutom märker man att de är stressade på att de då och då kissar och bajsar utanför sin låda. Så efter en lååång tids övervägande har vi beslutat att låta dem komma till ett nytt hem där de finns mer tid och omtanke och inga barn. Vi har haft annons ute på Blocket och i dagspress eftersom ingen av våra vänner eller familj vill eller kan ta dem. Vi hade hoppats på att hitta en “pigg pensionär” där de kunde få bo resten av sina liv (de kan leva upp till 10 år till…) men någon sådan har inte nappat. Däremot flera unga djurälskande kvinnor i 20-25 års åldern. En del av dem har känts mindre seriösa men en ung studentska i Limhamn väckte vårt intresse. Problemet blir ju om hon i framtiden väljer att skaffa barn också, då blir det ju samma problem igen. Så nu har vi löst det så att vi låter katterna bo hos henne som foderkatter tills vidare. Vi har tecknat kontrakt med ömsesidig uppsägningstid. Det innebär att de fortfarande ägs av oss men bor hos fodervärden. Hon har inte betalt något för dem men bekostar själv kattsand, mat och leksaker. Försäkring står vi för. Igår var vi och lämnade dem i deras nya hem. det kändes rätt och bra men samtidigt jobbigt. De är ju trots allt en del av familjen! Men jag har fått rapport om att de har det bra, undersöker sitt nya hem med iver och söker kontakt med sin nya matte så det känns lugnare nu. Om några veckor tänker jag åka och hälsa på dem! :-)